Marie

Det har varit ett par spannande timmar i mitt liv. Jag kande mig helt overgiven och ensam igar kvall. Tjejen i mitt rum snarkade och sangen hade sa tunn madrass att jag var saker pa att jag skulle vakna upp med marken fran sangfjadrarna over hela min kropp. Att vanda pa sig i sangen lite diskret var bara att glomma. KNAK, KNARR!

Klockan sex vaknade jag av att chefens 3-ariga unge sprang in i rummet och ropade pa en tjej som inte ens sov dar. Efter det gick det ej att somna om sa jag lag vaken till klockan ringde vid 7. Frukost! Jag kopte ett paket havregryn i London som jag gjort grot pa de senaste mornarna. Mumma! Tankte vara lite snabb idag och fixa grot i micron for forsta gangen. Det gick helt at skogen. Halva innehallet forsvann nar det blev en grotexplosion i micron och resten blev aldrig helt fardiglagat. Ingen bra start pa dagen.

Sedan foljde tva timmar som frukostvardinna. Det var roligare an vantat for det var mycket gastkontakt nar man skulle servera toast, te, kaffe och agg enligt onskemal.

Vid 10 fick jag folja med min rumskompis Pamela och stada rummen. Vi gjorde allt tillsammans idag sa jag skulle lara mig. Fy fabian vad vi slet och kampade och sprang upp och ner i trappor i flera timmar! Hon klagade och jag klagade. Att sta pa alla fyra och fa en dusch skinande ren var inte riktigt vad jag hade tankt mig. Och nar Pamela hela tiden papekade att det blir jobbigare nar jag ska stada rum utan hennes hjalp fanns det bara en sak att gora.
Sa nar vi var klarar for dagen och antligen fick ata lunch sa jag till chefen, nar han fragade, att min kropp helt enkelt inte klarar av den har typen av arbete, att det inte riktigt var vad jag hade tankt mig. Han svarade med att det da var bast att jag akte darifran sa snart som mojligt. I want you out before 5.

Sa det var bara att packa och skynda ivag till en mataffar sa jag kunde fixa pengar pa mitt engelska sim-kort. Ringa Simon och saga att jag behovde komma dit, och sen ringa mamma och fa lite sympati. 15 pund forsvann efter 20 min snack med Simon och 12 min med mamma. Sjukt dyrt att ringa till Sverige! Jag fick skjuts till Bournemouth busstation. Det blev ett litet aventyr i sig. Tva bussar och en taxi tillbaka till Simons familj tog mig mer an 2,5 timmar.

Sa nu ar jag tillbaka I Child Okeford. Det kanns lite pinsamt att endast ha varit borta i lite mer an 24 timmar. Men jag gjorde val det ratta..? Jag vet att jag atminstone inte hade varit lycklig om jag stannat.

Sa vad hander nu da? Jag har inte den minsta lust att aka hem an. Jag far val borja ga runt och leta jobb, eller bara se det som en semester.